antoniasadel

En viktig fråga som en min bästa vän frågade mig var om jag någonsin innerst inne var lycklig, på riktigt. En fråga jag innerst inne skulle vilja svara korrekt på och kunna få berätta och dela med mig, men självklart valde jag att glatt avfärda det hela med ett stort leende och uttrycka mig något i stil med "men jag är väl alltid glad??". Jag beskrivs vanligen som en glad, energisk karaktär. Jag älskar att omge mig bland vänner, skratta och ha kul, njuta av livets goda. Jag kan få lyckokänslor av en kopp kaffe, känna hur glad jag är över tillvaron när jag sitter och samtalar med vänner. Det krävs inte mycket för att göra mig glad, det enda jag begär är vänner som bryr sig om mig för den jag är och lyssnar på vad jag har att säga. Personer som finns där, och som man har ett ömsesidigt ombyte med. Jag kan ärligt säga att jag har ett flertal sådana vänner i mitt liv, även ett flertal som jag stöter undan pga av mitt egna destruktiva beteende. Jag väljer själv att stöta undan människor i mitt liv för att jag skäms över mig själv. Fett är vad som vanligen florerar i mitt huvud. Fett som har byggts på min kropp genom perioder av hetsätningsattackar. Hetsätningsatcker som jag innerst inne vet grundar sig i underliggande känslor. Känslor som jag inte får utlopp för. Därför har jag valt att skapa en blogg för att istället för att linda in mig ännu djupare i min misär försöka skapa harmoni och balans.